Sjukt förslag om sjukförsäkringen


Varför skapa längre köer vid landets vårdcentraler?
I höstas föreslog den borgerliga alliansen ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen plus ett krav på läkarintyg från första sjukdagen. Från läkarhåll kom genast hård kritik mot förslaget.

I Svenska Dagbladet 15 november ansåg Eva Nilsson Bågenholm, ordförande i Sveriges läkarförbund, att förslaget om sjukintyg från första sjukdagen kommer att leda till en orimlig arbetssituation på landets vårdcentraler.

”Vi skulle tvingas prioritera fel och de svårt sjuka skulle komma i kläm”, sa Nilsson Bågenholm.

I samma banor resonerade Annelie Bergens, chefsläkare för de landstingsdrivna vårdcentralerna i Stockholms län.

”Det här är ett helt nytt uppdrag som kommer att drabba våra kroniker och andra som får stå tillbaka för att vi ska ge utrymme för den här typen av besök. Jag kan inte se att det här tillför någon bättre kvalitet i sjukvården eller i sjukskrivningsprocessen”, ansåg hon i Svenska Dagbladet.

Trots denna skarpa och befogade kritik håller de borgerliga partierna ändå vid förslaget om sjukintyg från första sjukdagen. Det upprepas i de borgerliga så kallade skuggbudget. Det är obegripligt.

Varför ska människor med bara en vinterförkylning, migränattack, maginfluensa eller någon annan snabbt övergående sjukdom göra anspråk på vård- och läkarresurser som behövs bättre för astmatiker, diabetiker, reumatiker och andra kroniskt sjuka människor?

Varför skapa kaos och fullkomligt onödiga köer vid landets vårdcentraler?

Den borgerliga alliansen har ännu inte givit något vettigt svar på frågorna

[b]Något av borgarnas förslag

Klasshatet spirar fritt


En människas liv är inte en siffra i en kolumn. Vem kan vara säker på vad som händer den stund man slår upp sina morgonsvullna ögon? Ena dagen i fullt arbete. Nästa dag utan jobb. En människas liv är inte samma sak som statistik. Det är därför som sjukförsäkringar och a-kassa måste vara till för alla. Ett exempel som talar sitt tydliga språk är att 90 procent av landets vuxna befolkning är med i en a-kassa. Det betyder att minst 90 procent av befolkningen förstått att vem som helst kan bli visad på porten av arbetsgivaren. En stor, stor majoritet har åtminstone snuddat vid tanken om hur livet skulle vara utan att ha ett arbete och gå till.

Den politiska debatten blir olustig, osmaklig och äcklig i samma stund som det skymtar fram att det skulle vara människor med vissa kännetecken som är och förväntas vara arbetslösa, sjukskrivna eller mindre presterande i skolan. Moderaterna men också folkpartiet beskriver det som om människor från arbetarklassen inte har med sig vad de borde hemifrån och därför behövs hårda tag, skarpa krav och tuffa utmaningar.

”Skolan ska utmana dem som inte får utmaningar hemma. Skolan ska ha höga förväntningar på dem som inte har några förväntningar på sig själva. Det är särskilt de barn som kommer från hemmiljöer utan studietradition som är betjänta av en skola med kunskapskrav. Arbetarklassens egna barn är de stora förlorarna på dagens skolpolitik.”

Deras slutsats är att det är LOs medlemmar som vinner på en borgerlig politik. Det är också LOs medlemmar som ska in i låglöneträsket och vandra och därmed tjäna de vars ambitioner varit större, drivkraft kraftfullare och armbågar vassare.
En arbetsmarknad som bygger på kunskap och kompetens slår ut människor. Då måste det finnas vägar tillbaka. Enklast skulle det vara att förpassa den som är arbetslös, sjuk, halt, lytt eller bara har en dålig dag till arbeten med så låga löner att ingen kräver någon större prestation.
I Sverige har vi valt en annan väg. Det ska vi vara glada för. På så sätt har vi gett varandra fler chanser än en. Med andra ord kallas det ”den svenska modellen”.

För övrigt…
…fick drygt 60 000 personer jobb under första kvartalet i år jämfört med samma kvartal ifjol. Det är den kraftigaste jobbökningen på fem år. Hurra!